När jag i september bokade flygbiljetter hem till jul bestämde jag mig för att åka en vända via Uppsala för att hälsa på Tony och Sandra och för att överraska mina vänner, som inte hade någon aning om att jag var på väg hem. Hela hösten har därför varit en inre kamp för att hålla tyst och inte råka försäga sig. Därför hade jag inte heller skrivit något här om att jag skulle åka hem och fira jul.
Så efter att ha tillbringat natten på ett (tvåvånings!)plan mellan New York och London, och därifrån vidare till Arlanda var det otroligt skönt att mötas av en mycket saknad bror på terminal 2. Att återigen befinna sig i det land där alla talar ens språk, där varannan bil är en Volvo, där vintermörkret ligger som en varm filt och matbutiker finns i vartannat hörn kändes obeskrivligt bra och jag märkte att jag nog hade saknat hemma mer än vad jag kanske hade velat erkänna.
Trots att jag var jetlaggad och superdupertrött var jag ju såklart tvungen att åka och överraska alla mina Uppsalavänner, som den kvällen befann sig på den årliga julfesten hos Cecilia och Jens. Min överraskning måste ha varit lyckad, för jag tror inte att jag någonsin har sett så chockade ansikten som jag såg på mina vänner den kvällen! Ju längre kvällen led kändes det dock som att jag aldrig hade varit borta, som om det var så självklart att jag skulle vara där på julfest, som så många gånger förr.
Hela min vistelse i Sverige var otroligt skön, att få en liten dos Uppsalaliv med god mat och filmkvällar med Tony och Sandra, fika på Café Linné, nationshäng, frukost hos Isa och till och med lite Musikhjälp var väldigt givande och nu känns det som man är peppad att avverka en till termin i College Park.
Efter mina fina dagar i Uppsala flög jag vidare till Österbotten, var en annan saknad bror mötte mig. Verkligen bra att ha, de där bröderna. Himla kul att träffa föräldrar och familj, och inte minst mina två brorsöner som återigen växt som bara den och utvecklats i raketfart. Hemma i Österbotten hann jag med det mesta som brukar höra julen till; umgänge med familj och vänner, julklappsshopping, matintagande, släktbesökande, juldag på JP och en kväll i Pörtom med fyra femtedelar av Tanken.
Den 28:e gled jag ner till Helsingfors med ett försenat tåg, men när jag väl kom fram möttes jag av en förväntansfull Heidi på perrongen. Dagen efter hoppade vi på ett direktplan till New York, var vi också firade nyår. Nu befinner vi oss i DC, men nästa vecka blir det Philadelphia och till helgen blir det återigen New York, för då kommer äntligen mamma och Miika hit! Fina tider väntar alltså.
Jag var så till mig när jag var hemma att det inte blev så mycket bilder, men här kommer i alla fall några från Uppsala och Musikhjälpen.
Isa och Cecilia. Ser mycket fram emot våren när de kommer till den här sidan av Atlanten!
Stora torget i Uppsala har numera ett nytt namn.
Årets programledare efter att ha blivit utsläppta ur glasburen. Musikhjälpen i Uppsala slog dessutom nytt rekord, mer än 30 miljoner kronor lyckades man samla in för att stoppa spridningen av hiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar