I've gone to look for America: Time to say goodbye

Nu är vi verkligen inne på sluttampen för den här teminen, och folk säger att de är superstressade. Själv förstår jag inte vad det finns att vara stressad över, för även om man har mycket att göra, så är det inte jättesvåra saker man har att göra. Eller åtminstone har inte jag det. Jag tycker definitivt att studierna hemma i Uppsala är mycket mera krävande. Jag har gjort allt som vi ska göra, och även om det tar tid så är det (nästan) aldrig svårt, och jag har inte behövt anstränga mig särskilt mycket. Ändå har jag nästan uteslutande fått högsta betyg i allt. Det är inte riktigt så det ska gå till på universitetet, tycker jag åtminstone. Men man ska väl inte klaga, hade det varit jobbiga kurser hade jag förmodligen varit missnöjd över det också, så det är väl bara att gilla läget. :)

Slutet på terminen betyder också att många av dem jag lärt känna nu kommer att lämna College Park och USA. Därför har vi haft en del hej då-jippon under veckan. Igår träffade jag Emelie en sista gång för att peppa henne inför hennes utbyte i Uppsala, eftersom hon nu hade blivit lite nervös. Jag är så glad att jag lärde känna henne och att jag fick chansen att fira Thanksgiving tillsammans med hennes familj. Jag hoppas verkligen att hon kommer att trivas i Uppsala.

Igår hade vi också en överrasknings"fest" för Annika. Det var hennes korridorskompisar som ordnade det hela, och de bjöd också in mig och Rikke. Planen var att Annikas korridor skulle gå ut och äta middag, och medan skulle Rikke och jag gömma oss i deras lägenhet för att sedan överraska dem när de kom hem. Tyvärr hade Annikas rumskompisar låst dörren till korridoren, så vi kom endast in i farstun, men hon blev nog rätt överraskad ändå när hon öppnade dörren. Hennes korridorskompisar hade också dekorerat lägenheten riktigt fint, precis som på amerikanska filmer med heliumballonger, skyltar och hela kittet. Vi åt också "krispie treats" som är Rice Crispies (flingorna) dränkt i smälta marshmallows. Väldigt sött och kladdigt. Men det var ändå riktigt kul, och Annikas korridorskompisar är verkligen speciella och roliga.

Ikväll åt jag middag på Looney's (den irländska puben i mitt hus) med Rikke, Annika och Krishma (en tjej från Nederländerna). Det var lite av en farvälmiddag, eftersom de alla lämnar mig till våren. Rikke kommer dock att stanna i USA, men hon flyttar till Ohio, så det kommer nog kännas konstigt. Vi har dock bestämt att jag ska komma och hälsa på henne där borta, så det ser jag fram emot.

Igår hade jag också en sluttenta i min sociologiklass. Jag var en av de sista att lämna in, och när jag gick fram till läraren tog hon tag i min hand, med båda sina händer, och sa att hon aldrig trodde att hon skulle få ha en utbyteselev från Finland, som bor i Sverige och kommer till USA. Hon tackade för att hon fått lära känna mig och sa att hon gärna ställer upp om jag behöver någon hjälp under resten av mitt utbyte. Varför känns det som att det aldrig skulle hända hemma?

Förra fredagen hade vi julemys hos Rikke. Tyskt juleljus, nordisk glögg, pepparkakor, danska julkakor och amerikanska karamelliserade popcorn (verkligen juligt).