På fredagen ordnades en tur till Georgetown, DC, vilket i princip bara betydde att vi åkte metro dit och sen lämnade de oss där i några timmar innan vi skulle gå på en konsert på Kennedy Center. För mig spelade det inte så stor roll eftersom jag har varit i Georgetown några gånger innan, men hade jag inte varit det hade jag kanske varit lite besviken på "resan". Men jag hamnade i alla fall i trevligt sällskap, och eftersom det började regna/hagla/snöa lagom till vi kom fram så gick vi rätt fort in på en bar som hade happy hour och således billig öl.
På kvällen skulle vi gå på Kennedy Center och se någon slags show med vad de hade sagt skulle vara "spansk funk". När vi kom dit visade det sig att spansk funk i själva verket var någon slags monoton kubansk folkmusik. Eftersom det inte imponerade på så många så yrade alla iväg planlöst, men till slut var vi i alla fall ett gäng som åkte till Dupont Circle för att äta middag.
Efter att vi hade ätit skulle vi åka till College Park för att gå på någon väldigt oklar fest. Vi satte oss på metron och pratade så mycket att vi missade stoppet där vi skulle byta tåg. Så att komma tillbaka till CP tog väl åtminstone 30-45 minuter längre än beräknat. När vi till slut kom fram öste regnet ner, så istället hamnade vi på fulbaren mitt emot huset där jag bor, men det var trevligt det också.
På lördagen var det återigen dags för fest, och vi började med att äta middag på den irländska puben i mitt hus. Efter att alla var mätta och belåtna gick vi till en lägenhet i mitt grannhus. Eftersom vi befinner oss i USA började såklart alla direkt spela beer pong och liknande amerikanska "drinking games". Just beer pong är väl något som man associerar ganska starkt med amerikanskt collegeliv, så vi levde ju definitivt upp till stereotypen.
Vi hann dock inte stanna länge på den festen innan folk tappade tålamodet och skulle iväg på någon klubb. Jag börjar nog bli gammal, för jag fattar verkligen inte varför man måste spela så jäkla hög musik på alla dansklubbar. Vad blir bättre av det liksom? Dessutom är det knäppt att de förväntar sig att man ska dansa och sedan spelar musik som ingen vet hur man ska röra sig till. Tur att det är sällan man måste gå på sådana ställen hehe… Klockan 02 stängde de och efter det gick vi på en seg efterfest och sedan hem. Så igår var jag såklart superdupertrött och seg, men trots det hann Tony, Sandra och jag boka Miami! Den 15 mars (när jag har springbreak) kommer de hit och vi ska alltså tillbringa veckan i Florida innan vi fortsätter till DC och sedan vidare till New York. Det kommer nog bli hur bra som helst! Jag känner mig väldigt lyckligt lottad över att ha så många nära och kära som tar sig tid (och pengar) för att komma hit och hälsa på!
Och på tal om nära och kära. Här kommer min andra (och sista) bildkavalkad från när Heidi och Joni var på besök. Tydligen hade jag inte knäppt några bilder när de var här i DC, men här kommer i alla fall resten från New York samt Philadelphia.
8th Avenue sedd från "the High Line".
The High Line.
Empire State Building.
Flatiron building.
På vår sista kväll i New York (1 januari) gick vi på en liten och intim bar i Williamsburg där olika artister uppträdde. Väldigt stämningsfullt och mysigt var det.
Det här bandet var bäst, men tyvärr knäppte jag ingen bild (förstår inte varför) där man kan se sångaren.
Efter New York och innan Philadelphia åkte vi till DC/College Park, men från det har jag alltså tyvärr inga bilder. I vilket fall, här är vi på NHL-match i Philadelphia. Philadelphia Flyers spelade mot Washington Capitals. Vi hejade ju såklart på Capitals, som var riktigt nära att vinna, men det gick till förlängning och Flyers tog till slut hem segern med 3-2.
Vi satt på den näst sista raden, men man såg faktiskt förvånansvärt bra, även om det kanske inte ser ut så på bilden.
Capitals i vitt och Flyers i orange.
Dagen efter gick vi på lite sightseeing och såg bland annat den här kyrkan.
Och de här trapporna där Rocky tränar i en av Rockyfilmerna.
Svinkallt var det, fastän solen sken.
Philadelphia skyline.
Rocky själv. Bilden är tagen under stress (heh) eftersom det vid statyn stod en ettrig man som varje gång någon ville ta en bild insisterade på att han skulle ta bilden åt en, mot betalning förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar