Min andra vecka har passerat och det känns både som att jag har varit här superlänge och superkort. I onsdags gick jag och den tyska tjejen med i skolans badmintonklubb. På torsdagen åkte vi till Prince George's plaza (ett shoppingcenter en metrostation bort) för att fixa ett par träningsskor åt henne, eftersom vi på kvällen skulle ha vår första badmintonträning. Trodde vi. Det visade sig sedan att träningarna inte börjar förrän inkommande vecka, så vi fick nöja oss med att träna på gymmet den kvällen.
Att gå på gym här är en intressant upplevelse. De flesta sitter på träningscyklar eller cross-trainers samtidigt som de läser sina läxor, eller tittar på en av alla tusen tv-skärmar. Jag blev verkligen förvånad över hur sportiga de flesta verkar vara här, och jag tycker inte heller att jag sett så många överviktiga som jag kanske trodde att jag skulle göra. Det känns som att det anses normalare att träna än att inte göra det. Jag tänker dock att det är en stor klassindikator, eftersom de flesta som studerar här kommer från välbärgade familjer och därför också har råd att ta hand om sig själva. Allt som är nyttigt är nämligen mycket dyrare än allt onyttigt.
I fredags gick jag på grad student kickoff, alltså kickoff för masterstudenter, med en dansk tjej som gör sin praktik här på universitetet. Vi gick på speed friend dating med en massa asiater och sedan blev vi bjudna på mat; hamburgare såklart! Men det var faktiskt förvånansvärt fräscht, de hade till och med sallad, egengjord potatissallad, grovt bröd till hamburgarna och färska grönsaker. Grönsaker är det inte varje dag man ser längre, så det kändes ändå okej.
Efter kickoffen gick vi till den irländska baren i mitt hus, där vi skulle möta upp den tyska tjejen, men eftersom vi skulle behöva vänta en timma på bord skippade vi det. Istället gick vi och köpte öl på ett superskumt ställe (mycket viktigt att dölja ölen med den bruna papperspåsen), och sedan gick vi upp till mig och tillbringade kvällen här.
Under natten hade obehöriga fest i korridoren utanför lägenheten, och eftersom de rökte på gick också brandalarmet igång nu som då. Mina flatmates kan, trots att de är rätt små och unga, tydligen också vara rätt eldiga, så de öppnade dörren och svor åt festprissarna, och sedan ringde de till hyresvärden som efter ett tag kom och körde iväg dem.
Igår åkte jag med tyskan och en japanska till Tyson's corner, ett nybyggt och enormt shoppingcenter i DC. Japanskan försvann fort iväg på egna äventyr, men jag och tyskan vandrade omkring tillsammans. Jag var på jakt efter ett par sandaler, men hittade inga. Kom istället hem med en blus, en stickad tröja och nya ipodhörlurar. Vi åt också helt sjukt goda, varma och stora "kanelsnurror" med glasyr. Som våra kanelbullar fast ungefär tio gånger så onyttiga.
Eftersom de håller på och bygger någonting med metrospåren var endast ett spår i bruk när vi skulle åka hem, så resan tog hela två och en halv timme. När vi kom tillbaka till College Park åskade det och regnet sköljde ner. "OH MY GOD!! WHERE HAVE YOU BEEN?!?!" skrek mina flatmates när jag kom in genom dörren och såg ut som en dränkt katt efter att ha sprungit i regnet. Ständigt detta drama och skrikande alltså, amerikaner kan inte prata normalt, utan allt ska skrikas ut.
På kvällen hade en av de andra utbyteseleverna en fest hemma hos sig. Vägen dit var ganska läskigt, åtminstone i mörkret, och vi såg till och med några rådjur. Tjejen som hade festen bor i ett riktigt hus, som har julbelysningen igång året runt, tillsammans med fem andra personer. En av hennes lägenhetskompisar berättade att hon jobbar som frilansjournalist och konsult i DC, och när hon fick veta att jag kommer från Finland men studerar i Sverige var hon väldigt angelägen om att få veta exakt var i Finland och Sverige. Eftersom folk här inte ens vet att Skandinavien är en region och inte ett enda land, blev jag lite förvånad över att hon var så intresserad. Det visade sig sedan att hon är expert på Finlands, Sveriges och Amerikas försvarssamarbete och att hon just nu håller på med en stor artikel om Finland. Hon verkade otroligt insatt och sa flera gånger att hon tycker att finländare är väldigt smarta människor(?). Hur som helst så var det otroligt intressant och spännande att prata med henne. Vi kom överens om att vi skulle träffas igen, eftersom jag skulle kunna hjälpa henne med olika saker, som till exempel att översätta saker från finska och svenska osv.
Efter ett tag dog festen ut och vi gick iväg till fraternity row för att gå på ett frat party, alltså en fest som ordnas av killar som är med i "herrklubbar" (= fraternities, tjejer har sororities). Dessa klubbar äger en massa hus i ett bostadsområde, så överallt pågick fester och överallt gick studenter omkring och letade efter "den bästa festen". Detta är tydligen det vanligaste sättet att festa på, eftersom amerikaner inte får dricka innan de är 21 och därför inte kan gå ut. Därför är det också väldigt vanligt att poliser stormar dessa fester och kör iväg folk. För att göra skadan så liten som möjligt, ifall polisen skulle komma, har alla fester någon som sitter på vakt utanför huset. Om polisen kommer knackar vakten en speciell kod på dörren.
Vi gick in på två fester, men båda var otroligt sunkiga, så vi gick därifrån ganska kvickt. Det var ändå ganska roligt att se, och absolut inte vad man är van med från hemma. Jag klädde mig som jag normalt skulle klä mig hemma, och jag kände mig som en gammal mormor. Alla dessa människor som på dagen går omkring i t-shirt och små träningsshorts klär sig i ännu mindre kläder när de går på fest…
Idag har jag inte gjort så mycket. Har mest hängt på Skype, och sedan åt jag middag med tyskan och danskan på ett ställe som heter Jason's deli. Imorgon har jag två lektioner; crisis communication och gender and migration. Jag har bytt en massa kurser, så jag har inte hunnit gå på någon lektion i dessa kurser än, så det ska bli spännande att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar