University of Maryland

Mamma ville se bilder från campus, så här kommer det.

Googlade fram en bild för att visa hur en liten del av campuset ser ut ovanifrån. Området är riktigt stort, och jag skulle tippa på att det tar cirka 45 minuter till en timme att gå från ända till ända. Att gå hemifrån till lektionen tar mellan 15-20 minuter, beroende på vilken byggnad jag ska till. Ingen av "mina" byggnader syns på den här bilden.

Alla bilder (förutom den första då) är tagna igår, onsdag.

Det här är Stamp Student Union, också vad man skulle kunna kalla navet i studentlivet här. I Stamp finns bland annat alla snabbmatsrestauranger, bokhandeln, posten, Apple-store, biografen, festsalen och "Terp zone". Hit går jag nästan varje dag.

Det här är Hornbake Plaza. I Hornbake Library, som är byggnaden som ses bakom alla träd, har jag en av mina lektioner.

För några veckor sedan planterade de gula blommor i M:et, men det räckte inte länge förrän de frös bort, så nu är det bara grönt.

Promenaden bredvid McKeldin Mall.

Universitetsadministrationen finns mitt emot huvudbiblioteket.

McKeldin Mall och McKeldin Library.

McKeldin Library, universitetets huvudbibliotek.

University of Maryland ska ha blivit framröstat till ett av de vackraste campusen i USA, och det är faktiskt riktigt fint här. Precis som jag tänkte mig att ett östkustsuniversitet skulle se ut. Meeen man ska inte låta skenet bedra. Byggnaderna ser fina ut på utsidan, men går man in är det inget speciellt alls. Biblioteket ser pampigt ut, men hoppas man på en fin insida blir man besviken, för den är faktiskt riktigt ful, åtminstone om man frågar mig som är van med universitetsbyggnader som restes innan USA ens hade upptäckts… 

I klassrummen sitter man också vid sådana där klassiska stolar med ett litet skrivstöd, och dessa är faktiskt riktigt jobbiga. Fruktansvärt obekväma och rangliga, och man kan ju drömma om att få plats med något annat än skrivblocket på det lilla "bordet". Lärarna här har en mycket mer personlig relation till studenterna än vad jag är van vid. De anstränger sig för att lära ens namn (något som de enligt min erfarenhet nästan aldrig ens frågar efter i Uppsala) och är väldigt "omhändertagande". På ett sätt är det bra, eftersom det är svårt att slappa och lämna efter, men samtidigt känns det som att man behandlas som en högstadieelev, och man har mycket få "friheter". Jag känner mig inte som en vuxen här på samma sätt som i Uppsala. Till varje lektion har vi läxor och läxförhör är inte alls ovanligt. Ska man skriva något är rubriken nästan alltid given, så man behöver inte tänka så mycket själv. Nivån på kurserna skulle jag generellt sett säga är lägre än vad jag är van vid. Just nu går jag tre stycken kandidatkurser och en masterskurs. Masterskursen skulle jag säga bäst motsvarar det studieupplägg som vi har i Uppis, och nivån på diskussionerna är också mycket högre än på kandidatkurserna.

Ibland blir man riktigt förvånad över vad folk häver ur sig på lektionerna. Igår var det till exempel en kille som av någon anledning jämförde den norska kyrkan med den israeliska, men då blev läraren (som tur var) arg och sa att det inte på något sätt är jämförbart eftersom det i Norge existerar en uppdelning mellan kyrkan och staten, vilket det ju inte gör i Israel. Stundvis känns det som att folk bara höftar fram något om Europa (ja, handlar det inte om USA så handlar det om Europa, aldrig något annat än västvärlden) utan att riktigt veta vad de pratar om… Men som sagt, det här är bara ibland. Folk säger såklart inte bara dumma saker!

En annan grej som är lite svår att vänja sig vid är att alla är så unga. Det finns alltså studenter här som är födda år 1997, så jag är ju lite av en gamling, åtminstone vid vissa tillfällen. Som tur är är de flesta utbyteselever i min ålder, så jag behöver åtminstone inte vara den enda gamlingen på campus hehe. Med tanke på att många är så unga är det också lätt att förstå varför de är på "meal plan" och alltså betalar en (jättehög) månatlig summa för att alltid äta på skolan.

Studentlivet här är också något helt annat än vad jag är van vid. Uppsala har ju nationslivet och skiljer ju sig på så vis från de flesta andra studentstäder, så det kanske inte är riktigt rättvist att jämföra det här studentlivet med Uppsalas. I vilket fall, som bekant får man ju inte dricka här förrän man fyllt 21, och det styr ju studentlivet ganska mycket. De flesta som går här bor ju dessutom i dorms på campus, och där är det nolltolerans mot alkohol. Därför festar de flesta, som inte är 21, i fraternity-husen (alltså hus som tillhör herrföreningarna). När de inte gör det så är de involverade i sina klubbar; sportklubbar eller fraternities/sororities är nog de vanligaste skulle jag tro. Så ja, det är ju ganska annorlunda mot vad man är van vid, och jag kan ärligt säga att jag saknar nationslivet hemma i Uppsala, men det var ju inte som att jag kom hit och förväntade mig att det skulle vara likadant heller, så jag klagar inte.