onsdag 12 november 2014

Veterandagen

Igår var vi alltså på "The Concert for Valor" på the National Mall i DC. Med andra ord, en gratiskonsert som ordnades i parken mellan the Capitol och Washingtonmonumentet till förmån för krigsveteranerna, eftersom det igår var veterandagen. Det är, som vi alla vet, lite knepigt det här med USA och krig. Jag kan ha svårt för att inte bli irriterad över hur okritiska många amerikanare är gentemot sin utrikespolitik. Det är som att den generella åsikten är att "vad USA än gör, så är det säkert det enda rätta". Att majoriteten inte vet vad det handlar om är inget som man bryr sig om, så länge man kan upprätthålla bilden av USA som världens mäktigaste land.

Så därför var det också med en något bitter eftersmak som man igår tittade och lyssnade på hyllningarna till krigsveteranerna, eftersom faktum är att de soldater som återvänder till USA efter tjänstgöring utomlands oftast inte får någon som helst hjälp att återgå till "det vanliga livet". Många veteraner blir hemlösa när de återvänder (i DC ser man alltid hemlösa veteraner som tigger på gatorna), många blir deprimerade och har svårt att anpassa sig till sin nya vardag, en del blir långtidsarbetslösa och ett stort antal ser ingen annan utväg än att begå självmord. Med detta inte sagt att det inte finns veteraner som kommer tillbaka till ett gott liv, det gör det alldeles säkert, men faktum kvarstår - det verkar vara ett stort problem.

Så ja, det kändes lite motsägelsefullt att hylla alla dessa personer som är beredda att ge sitt liv för det här landet, som i sin tur inte kan tacka dem på något annat sätt än genom en företagssponsrad konsert, när det de egentligen behöver är sjukvård och tak över huvudet. När man tittade på filmklippen som de visade på stora skärmar runt om i publiken var det ganska tydligt att många går med i armén för att de vill tjäna sitt land, och för att det är ett yrke som inger respekt. Rekryterarna är inte heller sena med att lyfta fram vilka hjältar de är, och det är lätt att förstå att många blir påverkade och väljer en sådan väg. Men det är så sjukt att de respekteras när de är ute på fältet, men om de frivilligt eller ofrivilligt väljer/tvingas att avsluta sin militärkarriär är de inte värda något längre.

I vilket fall, om man bortser från den biten så var det en trevlig kväll. Vi fick se artister som Metallica, Bruce Springsteen, The Black Keys, Rihanna, Eminem, Jessie J, Jennifer Hudson, Carrie Underwood, Dave Grohl och Zac Brown Band. Tror det var alla. Bäst var, enligt min mening, Metallica. Det var riktigt coolt att se dem spela, även om det inte är musik som jag vanligtvis lyssnar på. Sämst var Carrie Underwood, Dave Grohl (sångaren från Foo Fighters) och Bruce Springsteen. Springsteens röst var inte mycket att hänga i granen, och även om han sjöng hitar som "born in the USA" och "dancing in the dark" var det inte speciellt inspirerande då han spelade låtarna akustiskt och extremt låååångsamt med någon slags influens av kinesisk folkmusik. Mycket märkligt tyckte jag.

Dock var det lite roligt när Springsteen, Grohl och sångaren i Zac Brown Band tillsammans sjöng "Fortunate son" av Creedence. Läste i tidningarna idag att många var upprörda över att de sjöng en anti-krigslåt på en veterankonsert… Sammantaget så kändes det ändå ganska mäktigt att gå på en konsert i den amerikanska huvudstaden, omgiven av Washingtonmonumentet och the Capitol. Det kändes som ett väldigt amerikanskt evenemang, men jag är ju ändå här för att upptäcka den amerikanska kulturen, så jag klagar definitivt inte.

Tyvärr verkar det inte funka att lägga upp Youtube-klipp, men här är iaf en länk till Rihannas och Metallicas uppträdanden, om någon vill se hur det såg ut: https://www.youtube.com/watch?v=qrr353mdpTE https://www.youtube.com/watch?v=9c_bNO0KZSs

Igår var det 20 grader på värmen, åtminstone så länge solen var uppe. Folk kastade av sig koftor och tjocktröjor - sommaren var tillbaka.

Ganska mäktigt var det ändå att gå på konsert i den här omgivningen.

Förväntansfull Annika.

Konserten började med en hälsning från Obama himself.

Vi blev väldigt förvånade över att delar av publiken började bua när Bruce äntrade scenen.

Jag har inte sett någon officiell siffra på publikantalet, men jag läste om allt mellan en halv miljon till 800 000 personer. Publikområdet var uppdelat i två "hagar", i vilka de släppte in ett begränsat antal. Vi stod lite närmare än halvvägs, och såhär bra såg vi = inte så mycket alls alltså. Bakom oss stod dessutom fler människor än framför.

Rihanna.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar