I remember sleepless nights, I remember Chicago

Det blev en lite väl lång tystnad, helt utan anledning. I vilket fall, sedan senast har jag bland annat hunnit besöka outleten "Potomac Mills" med Rikke, gå på fotbollsmatch i kylan, gå på Thanksgivingmiddag som Rikke fixade in oss på, och nu i helgen har jag varit i Chicago. Men om vi börjar med vädret, så har det varit väldigt varierande nu på sistone. Förra veckan hade vi några otroligt kalla dagar med minusgrader och hård blåst, men idag har vi haft 20 grader på värmen. Till onsdag lovas det snö och 2 plusgrader, så det är minst sagt stora svängningar.

Förra veckan tjuvstartade jag alltså Thanksgiving. Thanksgivingmiddagen som vi gick på ordnades för internationella masterelever, och eftersom Rikke praktiserar på "the graduate school office" (typ kontoret för masterskolan?), så fixade hon in oss. Maten som serverades var över förväntan, det var riktigt gott faktiskt! Vi fick sallad som bland annat innehöll rödbetor och getost, någon slags ravioli i pesto fylld med soltorkade tomater, glaserade morötter och haricot verts, potatismos, "stuffing", kalkon och något annat kött. Maten var också förvånansvärt nog saltad och pepprad, vilket den inte alltid är här borta. Längesedan jag har ätit mat som verkligen smakar mat, så det var trevligt. 

Eftersom middagen var för internationella elever ropade de upp alla länder som var representerade, och när ens eget land ropades upp var man tvungen att stiga upp. Jag var den enda från Finland (tror jag är enda från Finland på hela UMD), och runt mig satt Annika, som ju är från Tyskland, Helena från Norge och en tjej från Frankrike. När middagen hade börjat kom rektorn från "the graduate school" till vårt bord och sa att han kommer ihåg att alla vi som satt där kommer från Nordeuropa. Gubben var riktigt speedad och verkade verkligen gilla Nordeuropa, drog en massa skämt och var helt till sig. Han återkom också till vårt bord flera gånger under middagen och hade alltid något nytt att säga. Vi var mest förvirrade eftersom vi ibland hade svårt att hänga med i svängarna.

Förutom att äta mig mätt på kalkon har jag ägnat mycket tid åt att studera. Om fyra veckor slutar höstterminen, så det börjar köra ihop sig lite. Men i helgen hann vi ändå med en resa till Chicago. Man skulle kunna tro att Annika och jag gillar att resa tidigt på morgonen, eftersom vårt flyg till Chicago gick 06:20. Eftersom sista bussen till flygfältet i Baltimore går klockan 22 hade vi ställt in oss på en natt på flygfältet. En halvtimme innan jag skulle gå till bussen skickade dock Annika att hennes rumskompis pojkvän hade erbjudit sig att skjutsa oss, så vi slapp som tur sova på flygfältet.

I Chicago bodde vi på ett riktigt bra HI-Hostell, precis som i Philadelphia. När Heidi och jag har interrailat genom Europa har vi oftast bott på HI-Hostels, och de är verkligen prisvärda och alltid fräscha eftersom de måste uppfylla en del kriterier för att få vara en del av Hostelling International. Kan verkligen rekommendera HI-hostels alltså. Hostellet i Chicago hade dessutom en riktigt bra frukost, de serverade bagels, toast, olika sorters flingor, yoghurt, frukt och muffins, och det är ju alltid uppskattat när man reser med en liten budget.

Chicago kallas ju för "the windy city", och det var onekligen väldigt kallt på fredagen, trots att solen sken och himlen var blå. På lördagen och söndagen var det molnigt och grått, men temperaturerna var bättre. Chicago är också känt för sin arkitektur, och jag tycker att det är en trevlig stad på så vis att man faktiskt kan se skyskraporna vart man än går. När vi var i New York tyckte jag att det var svårt att få något grepp om hur höga byggnaderna faktiskt var, och för att se byggnaderna var man tvungen att stirra uppåt, men riktigt så var det alltså inte i Chicago.

Chicago ligger ju i Illinois, precis vid Lake Michigan, som är en av Nordamerikas "Five Great Lakes", och sjön flyter även in i staden. Det var fint nu, men jag kan tänka mig att det är ännu vackrare på sommaren. Förutom arkitekturen, kylan och sjön är Chicago känt för sin "deep dish pizza" (en slags pannpizza som man fyller tvärtom, alltså osten längst ner och tomatsåsen högst upp, botten smakar också mer som ett pajskal), hot dogs, Italian Steak (typ som Philadelphia Cheese Steak, men utan osten och med paprika) samt bluesmusik. Av maträtterna hann vi endast smaka på pizzan, och bluesmusiken missade vi helt, trots att jag mer än gärna hade gått på någon bluesbar… 

I vilket fall, Chicago var en riktigt trevlig stad. Inte alls lika stressig och fullproppad som New York, trots att det är en av USA:s största städer.

Här följer nu en liten överdos av bilder.

Japp, skolbussarna ser faktiskt ut sådär som på film! Blev ganska förvånad första gången som jag såg en sådan där gul buss.

Chicago är känt för sin arkitektur och var en av de första städerna i världen att bygga skyskrapor.

Lake Michigan.

Den här dagen var det riktigt kallt!

Selfie i bönan.

Det här är ett konstverk skapat av en engelsk konstnär. Väldigt roligt konstverk, som alltså föreställer en böna, och ser helt olika ut beroende på var man tittar. Inspirationen ska ha varit kvicksilver.

Bredvid bönan kunde man åka skridskor.

Macy's satsade allt på juldekorationerna.

På fredagen passade vi på att åka upp i Willis Tower, när det ändå var fint väder.

Chicago från ovan! Willis tower, som kortet alltså är taget ifrån, är den näst högsta byggnaden i USA, näst efter Freedom Tower i New York.

I tornet fanns en glasbur som man kunde gå ut i. Den här bilden tog en gammal italiensk herre som rev kameran åt sig utan att vi ens hade frågat. Bredvid honom stod hans fru (som säkert var 30 år yngre) i en stor vit pälsmössa och skrek hur han skulle göra. På dom första två bilderna var vi så inzoomade att man bara såg våra ögon, hehe. Han var vad man på närpesiska skulle kalla "homsåt".

Den här bilden är så rolig! Annika tyckte att jag satt som en duva, haha.

När vi kom ner från tornet tog vi "the L-train" till Gino's för att äta deep dish pizza. I Chicago har man ett roligt transportsystem, det är som en slags metro som går ovanför marken, mellan skyskraporna. Har aldrig sett något liknande, men jag gillade det! Dessutom hade de ett stopp som hette Paulina. :)

Det här ska alltså vara det rätta stället att gå till om man vill prova deep dish. Det var dock inte så ödsligt som det ser ut, för inne fick vi vänta i 45 minuter innan maten kom.

Här är the deep dish! Ingen smaksensation, men helt okej ändå.

På lördagen gick vi på en gratis guidad tur med den här pensionären som är volontär på hostellet. Han kunde mycket om Chicagos historia och arkitektur. Mycket intressant.

Mitt i stan finns den här byggnaden, som är ett fängelse! Högst upp ser ni fångar, klädda i grått och orange, precis som på film. Lite läskigt var det när de vinkade till oss… :) Måste vara oerhört plågsamt att sitta som fånge mitt i en stad, så nära livet, men ändå så långt bort.

Det här är alltså Lake Michigan, som också rinner genom stan.

På lördagskvällen höll de en parad för att tända juleljusen. Massa orkestrar, disneyfigurer och gud vet vad gick i paraden.

När det här bandet spelade var det dock fullt ös! 

Haha! USA alltså!

Tomten hade hunnit hit från Rovaniemi.

Här ser ni L-tåget som går ovan gatan.

På söndagen promenerade vi ut till Lincoln Park. Hade dock varit tusen gånger trevligare om det hade varit sommar och sol.

America can donut i Wicker Park.

Puh, det här tog mig nästan två timmar att skriva! Den som säger att de som jobbar med att blogga inte gör något borde testa, otroligt tidskrävande är det! Hursomhelst, dags för mig att gå och lägga mig, och för er att stiga upp! Ha en trevlig dag!