I've gone to look for America: Miami

Folk har frågat efter bilder från Miami, så jag lägger upp första etappen av dem också, när jag ändå är igång.

Söndagen den 15:e mars flög Tony, Sandra och jag ner till Miami. Vi kom förstås på olika plan, jag från Baltimore och de från Stockholm. Att mötas upp på flygfältet gick hur smärtfritt som helst. Jag hann bara landa och plocka upp väskan när jag hörde svenskar och tänkte att deras plan också måste ha landat. Behövde endast vänta i cirka fem minuter innan de kom ut i ankomsthallen och vi var återförenade. :) Vi hade hyrt en bil för hela vår vistelse i Florida, och den plockade vi också upp på flygfältet. Dessa bilder är från vår bilfärd från flygfältet i Fort Lauderdale till Miami Beach. Tony klarade körningen galant, som vanligt, trots att klockan för dem var kring fyra på natten och de var trötta från allt resande.

Under vår första dag i Miami Beach strosade vi mest runt, satt på stranden, åt glass och njöt av att känna solen värma den bleka vinterpälsen.

Suddig bild, men Miami är känt för sin art deco arkitektur, och många byggnader gick alltså i den här stilen.

Sååå härligt att se palmer igen!

Ocean Drive är nog den gata som de flesta tänker på när de tänker på Miami. Det är alltså, surprise surprise, gatan som går längs stranden.

Man fattar rätt fort att Miami är ett speciellt ställe, på många sätt. Här är en massa grabbar som visar upp sig.

Trots att Miami var varmt, så var det aldrig obehagligt varmt. Man behövde inte gå runt och svettas och vara kladdig, något som jag verkligen uppskattade.

Tony och en spännande man.

Små flygplan åkte omkring och gjorde reklam för ett som annat när man låg på stranden.

Typiskt badvaktstorn på South Beach.

Den här kvällen åt vi på en mexikansk restaurang som hette "Oh Mexico", hehe.

Den dyraste, och äckligaste, Margaritan jag någonsin druckit.

Tony väntar spänt på sin mat.

Och jag skålar med min äckliga drink. :-)

Sandra och jag.

Miami Beach ska, enligt en snabb googling, vara cirka 13 km lång, och av det utgör South Beach cirka 3 km. Så även om det var mycket folk överallt behövde man aldrig trängas på stranden.

South Beach är nog den finaste strand jag någonsin varit på. Så mjuk sand, klarblått vatten och helt stenfri botten. Trots att Miami är ganska starkt förknippat med festande var stränderna otroligt rena, kan inte ens minnas att jag skulle ha sett en enda fimp i sanden.