Om USA

Snart har jag befunnit mig här i ett halvår. Det mesta rullar på bra, och även om jag upplever något nytt så gott som dagligen börjar allt kännas naturligare. USA är på många sätt ett otroligt konstigt och fascinerande land. Det är så spännande hur man kan ha byggt upp en nationsidentitet kring värden som frihet och öppenhet, "the land of the free, the home of the brave". Det är verkligen tydligt att de som bor i det här landet älskar sin nation till döds, på ett helt ohämmat sätt som jag inte tycker förekommer i Europa. Jag kan inte låta bli att tänka att det har att göra med historien. Det var ju ändå löften om frihet och möjligheter att lyckas som gjorde, och fortfarande gör, att folk väljer att emigrera till det här stora landet i väst. Här har man inte en tusentals år lång historia som kantas av kungar och krig på samma sätt som vi har. Och det är fascinerande, men ibland känns det som att amerikanarna, trots att de är så stolta över sitt land, har något av ett mindrevärdeskomplex gentemot Europa när det kommer till historia.

Att det är en ung nation ser man också tydligt i stadsbilden och samhällsplaneringen. Ett enkelt exempel är arkitekturen. Här är inte städerna uppbyggda kring ett torg som kantas av pampiga, gamla och vackra byggnader. Istället ligger fokus på att allt ska vara tillgängligt med bil. Vägarna är stora och flerfiliga, bilarna är som monster och kollektivtrafik är inte första prioritet, jämfört med europeiska städer där ett väl utvecklat och fungerande transportsytem är en nödvändighet då städerna i begynnelsen inte byggdes med biltrafik i åtanke. Frånvaron av historiska och pampiga byggnader, likt dem som hittas i de flesta europeiska städer, har man ofta försökt dölja genom att bygga nya byggnader som ser gamla ut. Campuset på University of Maryland är ett praktexempel på detta.

Att flyga från kust till kust tar ungefär sex timmar. Direktflyg från Helsingfors till New York tar åtta och en halv timme. Det här landet är ogreppbart stort, och just därför är det också extremt fascinerande hur de har lyckats framkalla och upprätthålla en sådan stark gemensamhetsskänsla och patriotism. Ibland tänker jag att det här landet är som byggnaderna på campus - vackra på utsidan, men inte speciellt imponerande på insidan. För även om det här landet är duktigt på att lova mycket finns det ju såklart helt sjukt stora problem här också. Politiken som förs är exempelvis tusen gånger smutsigare än den vi är vana vid hemma. Jämställdhet är en icke-fråga och rasism tror man sig redan ha utrotat. Det är inte problematiskt att folk sover med vapen under kudden, och skattning är stöld. Något socialt skyddsnät har man inte heller, vilket gör att man på en dag kan förlora allt man har och någonsin har ägt. Ändå älskar invånarna det här landet mer än något annat. Kanske är det som en av utbyteseleverna sa, att det enda som håller ihop det här landet är just den enorma kärleken till detta land, landet USA, för någon slags kollektiv kärlek invånarna emellan är då svår att upptäcka.