We all shine on

Vi har internet igen! Eller, peppar peppar, vi har haft det sedan igår, så man kanske inte ska dra alltför stora växlar på det hela. Efter en vecka utan fungerande internet känns det ändå bra att återigen kunna göra allt man normalt gör. Otroligt hur mycket man behöver en dator till, egentligen.

I torsdags förhandsvisade skolbiografen filmen "Nightcrawler" med Jake Gyllenhaal. Jag visste inte ens att skolan hade en egen biograf, som dessutom har hela 500 sittplatser… De flesta, eller kanske till och med alla, filmer som de visar är gratis för skolans studenter, så även denna. I vilket fall så var filmen riktigt bra, och Gyllenhaal var verkligen övertygande i sin roll, så den filmen rekommenderar jag till alla som gillar dramathriller och crime.

I fredags satt jag och en klasskamrat på skolan och förberedde en presentation som vi hade idag. Efter att vi hade färdigställt presentationen gick jag till Aaron, en amerikan som var på utbyte i Uppsala i våras. Där träffade jag också Emelie, som i sin tur ska åka till Uppsala i vår. Vi pratade förstås främst om Uppis och hur universitetet är där, men jag hann också bli bjuden till Emelies familj på Thanksgiving-firande i slutet på november. Det ska bli riktigt spännande att få uppleva en riktig, amerikansk Thanksgiving. När jag gick på IB firade vi årligen högtiden med ett stort knytkalas för skolans alla IB-elever och lärare. Det var alltid trevligt, och framför allt gott, men jag tvivlar på att vi gjorde det enligt konstens alla regler, trots att vi hade en kanadensisk lärare som planerade det hela och förstås tillagade kalkonen.

Efter träffen med Aaron och Emelie gick jag i princip bara hem och bytte om, och sedan kom Rikke och hämtade upp mig med sin bil. Hon bor i ett egnahemshus på andra sidan campus, och i fredags hade en av hennes lägenhetskompisar födelsedagsfest. Det var riktigt trevligt, vi spelade beer pong och diverse andra "drinking games", drack dåligt mixade drinkar och åt en massa tårta och andra onyttigheter. Jag fick för första gången också höra klyschan "Is Sweden the same as Switzerland?", något som jag faktiskt inte trodde hände i verkligheten, hehe. Kort därefter berättade en annan kille att hans föräldrar hade rest "överallt" i Europa, de hade nämligen för 30 år sedan varit i Spanien, Italien, Frankrike och England. Det konstigaste var dock när samma kille påstod att Storbritannien inte hör till Europa. Rikke, som gör praktik på universitetet, berättade senare att en kvinna på hennes kontor inte heller anser att Storbritannien är en del av Europa. Mycket märkligt… Vi frågade vart det annars skulle höra, och killen trodde på riktigt att Storbritannien var något eget, en egen liten världsdel.

I lördags åkte Rikke, Annika och jag till U-Street. Eftersom det var en otroligt fin höstdag satt vi mest i solen när vi inte promenerade runt. Vi åt middag på Ben's Chili Bowl, som är en legendarisk "grill" i DC som har Obama som stamkund. Där serverar de hot dogs med chili, alltså en slags köttfärssås. Det var faktiskt ganska gott, definitivt bättre än vad jag hade förväntat mig. Stället i sig är dock en upplevelse, som att resa bakåt i tiden och stämningen därinne är väl det som egentligen är hela grejen.

På kvällen gick vi till två olika barer, men vi var hemma redan 23-tiden, så det blev ingen lång kväll. På söndagen gjorde jag egentligen inget annat än tvättade kläder och tittade på "Girls" på datorn. Vi hade absolut noll internet, så man kunde inte göra så mycket. Igår hade jag lektion mellan 9 och 12, och sedan satt jag på biblioteket resten av dagen och försökte komma på vad jag ska skriva om i min stora uppsats i kursen "information and human rights". Jag kom till slut fram till att jag ska skriva om Ryssland, och hur de nu håller på att återgå till Sovjettiden när det kommer till propagandaspridning och undanhållande av oberoende information från befolkningen. Läraren tyckte att det lät som ett mycket intressant ämne, så vi får väl se vad det blir till.

På kvällen åt Annika och jag pizza på ett nytt pizzaställe. Man får själv välja alla ingredienser man vill ha på, och det kan aldrig kosta mer än $8. Mycket gott, och inte alls så flottigt och degigt som så gott som all pizza annars är här.

I helgen är det Halloween, vilken Annika och jag ska tillbringa i Philadelphia. Vi får väl se om vi klär ut oss, men oavsett vilket så ska det bli kul att se hur helgen firas här i Amerikat.

I vanligt ordning avslutar vi det hela med en hel drös bilder. Den här gången är det lite blandade bilder från helgen, och gamla bilder som jag inte hade fört över från mobilen förrän nu.

Dessa Bilder är från U-Street, som är en mycket trevlig del av DC. På kvällen är det också stadens partydistrikt.

Ben's Chili Bowl, ett måste om man besöker DC.

Bill Cosby och President Obama är stamkunder som för resten av livet får äta gratis på Ben's Chili Bowl.

Här är den! Ben's Original Half-Smoked Chili Dog. Ser kanske inte så fruktansvärt aptitligt ut, men det var godare än förväntat. Också första gången jag har fått bestick till mat som kan ätas med händerna.

På kvällen drack vi coola Halloweendrinkar.

Och sedan drack vi öl på det här mysiga stället.

Och här kommer mitt i allt en bild som Rikke tog på mig och Annika under utflykten till Shenandoah.

Detta är alltså oerhört patriotiska julgransdekorationer som jag hittade i en turistshop för ungefär en månad sedan. Hade svårt att ta in vad jag såg, så jag var tvungen att föreviga det hela. Helt sjukt alltså att detta är något man vill hänga i granen...

Detta är Testudo, skolans maskot. Att röra Testudos nos betyder lycka, och därför är den också helt söndergnuggad och guldskimrande. "Skräpet" runt Testudo är "offergåvor" som studenter ger till sköldpaddan under provperioder i hopp om lyckade skrivningar.

En bild från förra veckans föreläsning med Richard Wurman, grundaren av TED-talks.

Det här är skolans "Terp-zone". Här kan man bowla, spela biljard, äta skräpmat och titta på en massa skärmar som visar nyheter och sport - samtidigt.

Slutligen, en mycket suddig bild från skolbiografen.

It's in your nature

Den här veckan festar mitt internet som om det var 1998. Om det alls funkar, så får jag starta om det var tredje minut. Helt sjukt frustrerande, irriterande och störande. Jag kan nästan inte göra något alls, så vi får se om jag får det här publicerat… Idag gick jag och klagade till hyresvärden och fick till svar "skicka ett mail där du förklarar problemet". Jo tack, om man ens skulle få ett mail skickat…

I vilket fall, sedan senast har jag haft fullt upp i skolan. Den här veckan har jag haft tentor, presentationer, inlämningsuppgifter och mycket läsning. Men det mesta har ändå gått bra skulle jag säga.

Förra torsdagen åkte Annika och jag till DC för att gå på zoo. Jag tycker egentligen inte så mycket om zoo:n, vilda djur ska inte sitta i bur helt enkelt. Jag hade heller aldrig betalat för att gå på zoo:t, men det i DC är gratis och hela upplägget är mer som en trevlig park som man kan gå genom på motionsrundan, och faktum är att många invånare i DC använder zoo:t för just det ändamålet. 

DC Zoo är kända för sina pandor, och i våras föddes en liten pandaunge, något som tydligen är väldigt ovanligt, eftersom det är svårt att få pandor att föröka sig(?). Pandorna har blivit lite av stadens maskotar, och på nyheterna visade de till och med ett klipp på när pandaungen åt någon slags tårta. Här kan man också se vad pandorna sysslar med, dygnet runt.

Förra veckan var det också "homecoming week", alltså en vecka då gamla studenter är välkomna till universitetet. I fredags gick vi därför på "the Super Big Maryland Madness", som var en del av programmet under homecoming week. Det hela gick ut på att skolan presenterade årets laguppställning i idrotter som basket, gymnastik, volleyboll, dans och cheerleading. Spektaklet ägde rum i skolans basketarena, Xfinity Center, som bokstavligen är lika stor som en riktig arena i Europa (riktig som i inte en skolarena). Det hela var ju förstås så amerikanskt som det bara gick, och det roligaste var när gymnasterna presenterades, eftersom de hoppade genom och trixade i en brinnande ring. Vi kunde såklart inte hålla oss för skratt.

När basketspelarna presenterades hissades de upp på scen genom golvet, och jublet visste inga gränser. Det är verkligen helt sjukt hur stort det är med collegeidrott här borta, men jag kan till viss del ändå förstå det, eftersom många av dem som spelar i collegelagen om några år också kommer att vara stora stjärnor i t.ex. the NBA. Trots det skulle det aldrig falla mig in att begära autografen av en person, som för mig främst är en annan student, men det är inget som amerikanarna bryr sig om, för de stod snällt i kö och väntade på att få autografer att spelarna. Många studenter har också sina väggar tapetserade med affischer på skollagen, och går man till en restaurang eller butik i downtown College Park lär man med största sannolikhet också se en hel del bilder på laguppställningarna.

I lördags åkte Annika, Rikke och jag till Shenandoah National Park i Virginia. Rikke hade lånat en bil av sin rumskompis, eftersom bilen hon hade köpt en vecka tidigare redan hade problem. Att åka till Shenandoah tog förvånansvärt lång tid, men jag tyckte egentligen bara att det var roligt att få se landsbygden och typiska amerikanska highways. 

Destinationen var dock verkligen värt resan, för det var så otroligt vackert där med alla fina höstfärger och fjäll. Man kunde verkligen inte stirra sig mätt på det man såg. 

I tisdags föreläste TED Talks grundare, Richard Wurman, på skolan, så jag skolkade från min lektion i information and human rights och gick för att lyssna på honom. Han var en bra talare, men verkade faktiskt vara något av en sympatiskt osympatisk person, om man nu kan vara det.

Eftersom internet är så dåligt här hemma tillbringade jag hela gårdagskvällen på biblioteket. På bibliotekets andra vånings finns en stor balkong, och den här gången råkade jag välja en plats nära den. Medan jag satt med huvudet böjt över mina läxor märkte jag hur människor sprang av och an till balkongen, som om något var på gång. Nästa gång jag tittade ut såg jag en massa rosa ballonger och tänkte att det kanske hade något att göra med rosa bandet. Plötsligt kom dock en grupp asiater och ledde ut en flicka på balkongen, och strax därefter dök det upp en nervös kille i kostym och en stor rosbukett. Efter ett tag gick han ut till flickan och gick ner på knä och friade. När hon sa ja började alla i  biblioteket klappa och hurra. Det var onekligen ett roligt avbrott i studerandet.

När jag sedan runt 23-tiden masade mig hem från biblioteket såg jag mitt i allt en rödräv som stod på taket på en bil och spejade. Blev lite skrämd när jag såg den uppenbara sig i mörkret. Jag försökte ta en bild, men eftersom det var så mörkt syntes inte mycket. Den var dock inte ett dugg skraj, och jag tror minsann att det är samma räv som jag sett några gånger förr. Man ser så mycket lustiga saker här borta att man får sluta förvånas. :)

Pandor på DC Zoo.

DC Zoo är mer som en park, och under förra veckan höll de på att dekorera parken inför Halloween.

På zoo:t bor också lejon...

… och tigrar.

Zoo:t ligger i området "Adams Morgan", som är ett område med mycket lyxiga hus och en närapå enbart vit befolkning. På en vägg hittade vi den här målningen föreställande ett gäng amerikanska presidenter framför typiska DC-landmärken.

På vägen till Shenandoah passerade vi en massa söta stånd som sålde äpplen och äppelcider. Vi tänkte att vi skulle stanna på hemvägen, men då såg vi såklart inga. På ditvägen såg vi också ett stånd där man kunde köpa sig ett vapen...

Vi körde längs otroligt vackra vägar.

Att åka in i Shenandoah kostar $15 per fordon.

Så otroligt vackra vyer och färger! 

Vi träffade också den här söta. På andra sidan muren stod mamman (man kan se hennes böjda rygg långt till vänster), som inte visste hur hon skulle få över ungen till rätt sida.

Vi vandrade längs vackra stigar.

Och såg vattenfall som detta.

Rikke och Annika.

Den här bilden sammanfattar Amerika så väl: parkeringsplatsen, bilarna, landsbygden, McDonald's och flaggan.

Autumn in New York

I fredags åkte alltså Annika och jag till New York. Vår buss gick 06:00, och vi skulle ta oss från College Park till Greenbelt, som är en metrostation bort. Vi hade beställt taxi. Som inte kom. Så vi fick springa till metrostationen, och när vi bara hade en kort bit kvar hörde vi hur tåget susade förbi. "Det finns säkert taxis vid metrostationen" sa Annika hoppfullt. Men det gjorde det förstås inte. Vi åkte ändå med nästa metro till Greenbelt, endast för att se bussen vi skulle åka med lämna parkeringen. Så vi missade alltså vår buss och blev inte gladare när vi såg att varenda buss som skulle gå senare under dagen var fullbokad. Så vi fick tänka om, googlade andra bussbolag, och det visade sig att ett annat bolag hade platser på bussen som skulle gå 07:30 från DC. Så vi hoppade på metron till DC, bokade nya biljetter med mobilen och hann som tur var med den bussen.

Vi sov mestadelen av resan, men hann ändå förfäras över skyltarna som vi passerade längs vägen. På flera ställen såg vi stora tavlor där det stod "Insurance fraud = PRISON" (försäkringsbedrägeri = fängelse) och tavlor med bebisar där det stod att varje barn är en gåva från Gud… Tänkte på hur osannolikt det skulle vara att se liknande skyltar längs huvudlederna i Norden, eller Europa för den delen. Kändes mycket amerikanskt.

12:00 var vi framme i New York efter en 4,5 h lång bussresa. Var minst sagt omtumlande att komma mitt i lunchrusningen, och mängden folk på gatorna var verkligen förbluffande. Aldrig förr har jag varit i en stad med sådana enorma folkmassor överallt. För att inte prata om ljudnivån. Sirener, bilar som tutar, musik, folk som pratar, folk som skriker, folk som försöker sälja saker. Vart man än gick luktade det antingen av mat eller sopor.

Vi hade bokat ett billigt "hotell" i Chelsea (på Manhattan) och anlände dit kring 14. När vi öppnade dörren till rummet började vi gapskratta eftersom det endast fanns en 90-säng. Vi kunde inte förstå hur de menade att två personer skulle sova där inne i den lilla sängen. När vi sedan såg endast en handduk tänkte vi att det ändå måste vara ett rum för en person, så vi gick ner och klagade. Personalen var mycket tillmötesgående, och vi fick ett större rum som faktiskt var menat för två, men det var uppenbart att de hade försökt sälja på oss "dumma européer" ett enkelrum, och de bad inte ens om ursäkt eller sa att det var ett missförstånd. Men vi var i alla fall glada över att få det rum vi hade betalat för.

Eftersom jag egentligen inte har tid eller någon större lust att skriva superdetaljerat om vad vi gjorde under våra dagar (skulle bli superlångt) tror jag att det är smidigast att visa helgen i bilder, så här kommer en milslång bildkavalkad isället:

Efter att vi hade checkat in på hotellet gick vi till the Highline, en gammal tågräls i Meatpacking District/Chelsea som gjorts om till en promenadsträcka.

Meatpacking District.

Av någon anledning promenerade vi vart vi än skulle, och åkte endast metro en gång under hela helgen. Det här är vid Flatiron building på Fifth Avenue.

Times Square.

På fredagar mellan 16 och 20 är MoMa (Museum of Modern Art) gratis, så vi passade förstås på att gå, då det annars kostar $25. Där kunde man bland annat se denna tavla av Van Gogh.

Moma är nära Times Square, så på vägen tillbaka till hotellet passerade vi platsen ännu en gång.

På lördagen regnade det på förmiddagen. Vi promenerade ner mot World Trade Center. Här längs Bleecker Street (som Simon & Garfunkel också gjort en sång om :)).

SoHo, som står för South of Houston (Houston = en gata). Bredvid finns också NoHo, alltså North of Houston.

Freedom Tower, som byggts efter 9/11 och som just nu är den högsta byggnaden i the Western Hemisphere (Nord-, och Sydamerika).

Där tvillingtornen fanns har man byggt minnesmärken som avtäcktes på händelsens tioårsdag. Väldigt värdiga sådana, tycker åtminstone jag.

Från World Trade Center var det inte alls långt att gå till Wall Street. Nästa gång ska jag nog åka dit på en veckodag, eftersom området var så gott som dött på helgen.

Börsen, New York Stock Exchange.

Efter Wall Street tog vi färjan till Staten Island, eftersom den är gratis och man från den får en bra översikt över Manhattan skyline och Frihetsgudinnan.

Frihetsgudinnan, New Jersey och Manhattan. Den högsta byggnaden på bilden är alltså Freedom Tower. 

När vi kom iland promenerade vi vidare mot Brooklyn bridge, och när vi väl var framme hade det börjat skymma.

På Brooklyn bridge.

På kvällen gick vi på bar i West Village, men eftersom vi var oerhört trötta och skulle gå upp tidigt på söndagen blev det ingen sen kväll.

På söndagen sken solen som aldrig förr och Empire State Building visade sig från sin bästa sida.

Times Square i dagsljus.

Vårt mål för dagen var "the Top of the Rock", eller Rockefeller Center, varifrån man kan se Manhattan ovanifrån. Biljetten kostar $29, vilket är dyrt. Man går dit och köar för att köpa en biljett, men det betyder inte att man får åka upp direkt, utan det finns olika tider att välja mellan. Eftersom vi skulle åka hem på kvällen tog vi nästa lediga tid, vilket var cirka 1,5 h senare.

Medan vi väntade gick vi ut för att kolla på dessa som åkte skridskor utanför Rockefeller.

Och på den här Columbus day-paraden som gick längs Fifth Avenue.

Sen fick vi äntligen åka upp. I bakgrunden ses uptown Manhattan och Central Park.

Downtown Manhattan. Man kan också åka upp i the Empire State Building (i mitten av bilden), som är något högre än Rockefeller, men därifrån ser man inte Central Park, och man får ju förstås inte med själva Empire State Building på bilderna.

Efter cirka två timmar på the Top of the Rock masade vi iväg till Central Park, och sen var det dags att åka hem igen.

För att sammanfatta: New York var den coolaste och mest spännande stad jag någonsin varit i, och jag längtar redan efter att få åka tillbaka. :)